Bland äldre människor i trakten kallades Kongstorp förr för Lillens. Som barn p�� 1930- och 40-talet undrade jag varför. Jag frågade min morfar, som var född och bodde i Bockatorp, men han visste inte – folk kallade byn bara så sedan gammalt. Vid släktforskning går sju av mina släktgrenar tillbaka till Peder Biörnsön född 1574 i Marestorp på min farmors och min morfars sidor. Peder skulle ha varit kort till växten och därför blivit kallad för ”Lillen”. Lillens far hette Biörn Peders����������������n och farfadern var bonde i Marestorp, han hette Peder Hogenssön och noterades 1555 för riksdagsnämndeman. Lillen, Peder Biörnsön gifte sig 1603 med Bente Jensdaatter född 1579 i Loessholt och blev åbo i Kongstorp. Nio vuxna barn och en d��������������������d är antecknade för makarna. Alla barnen var födda i Kongstorp mellan åren 1605 – 1624. Lillen dog 1663 och hustrun 1654.

En dag jag var fri från skolan för att plocka upp potatis, var jag i lag om potatiskorgen med Kristina Ekberg, som då nog var omkring 80 år. Hon hade bott större delen av sitt liv i Kongstorp, men bodde vid den tiden hos sin dotter Tilda och svärsonen Albert Johansson, strax intill potatisåkern. Kristina berättade saker hon hört i unga år bland annat om en tiggare som gick omkring i socknen för att finna försörjning åt de sina – hon trodde det var på 1700-talet. Dessa vandrade tiggare var i bygderna en viss motsvarighet till dagens Norra Skåne – de förmedlade nyheterna i trakten. Denne vandrare hade dock ofta lite svårt att få orden i rätt ordning varför hans berättelser kom att leva vidare i bygden – som denna.

Förberedelserna inför julen pågick med slakt och bak. Moran i en gård undrade hur långt de kommit i de andra byarna och fick höra följande. ” Jo, doj slajta fölk i gaurana. Te Lillens ha doj slajtat bägge b��nnånå, å ja feck både hude �� födå å Masse.���


Leon Andersson