Tisdagen den 12 juli 1921 utbröt en brand som kom att bli en av landets värsta skogsbränder. Det var ett tåg på sträckan Kristianstad-Älmhult som antände banvallen strax söder om Loshults station. Loket nr 17, som var torveldat, satte enligt uppgift ofta eld när det var torrt i markerna. Militär hjälp rekvirerades redan på tisdagskvällen, men trots detta lyckades man inte begränsa eldens framfart. Under onsdagen rasade den vidare mot Ållekulla, Fjärkulla, och mot Hököns samhälle som ansågs starkt hotat. Under onsdagen brann den f����rsta g������rden ner. Det var August Nilssons gård i Ållekulla. Torsdagen den 14 juli kom att bli den stora katastrofdagen. Blåsten svängde till nordvästlig, vilket blev Hököns räddning.

Elden spred sig istället med våldsam hastighet över Björnön, S:a Hulta, Svinön och in i Glim��������������������������������kra socken. P�� fredagen kunde man konstatera att inte mindre än 12 torp och gårdar, samt en ladugård blivit lågornas rov. 55 personer hade blivit hemlösa. Av gårdarna låg 8 i Loshults socken. 34 personer bodde på dessa gårdar. Av de 4 gårdarna i Glimåkra socken låg 3 i Norraryd och en i Biskopsgården. Här blev 21 peroner hemlösa.

Gemensamt f������r alla gårdarna var att samtliga byggnader brann ner till grunden. Lite kläder och sängkl��der var i stort sett vad som räddades. Branden krävde märkligt nog inga människoliv. Däremot fick en del husdjur sätta livet till. Mest höns, får, ett par kalvar och någon gris.

Branden drog fram över ett tolv kilometer långt och två kilometer brett område. Av gårdarna som brann återuppbyggdes endast två, en i Norraryd samt ovan nämnda i Ållekulla, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att alla hus hade brunnit, odlingarna som bestod av mossar var uppbrända och skogen förstörd. Det fanns inget att försörja sig på. Det tog sedan flera veckor innan branden var under kontroll. Helt sl��ckt blev den inte f��rr����n höstregnen kom. Långt fram på hösten kunde man hitta ställen där det fortfarande pyrde i jorden.